Igår var jag på inspirerande och fin musikkväll i kyrkan. Temat var att ens sår är ens gåva. Jag försöker trösta mig själv, när livet känns tufft och tröstlöst hopplöst, att man oftast någon gång får tillfälle att fatta att lidandet haft en mening. Just nu har jag ohyggligt jobbiga dagar eller delar av dagar.
Jag nämnde i förrförra inlägget lite om Tommy Hellstens böcker, som jag lånat hem. Nu har jag läst lite i ett par av dem, och tänkte sammanfatta några tankar. Vissa teman har jag själv tagit upp här tidigare, andra känner jag igen från andra håll. I boken Ajan takaa (som också har en undertitel: Kauemmas katsomisen taidosta) tas det upp hur vissa beteenden blivit normaliserade. Till exempel känner jag igen det här med att reagera, eller till och med fatta, först efteråt att jag blivit illa behandlad. Först då kommer jag på vad jag borde ha sagt eller gjort, men då är det oftast för sent. Tillfället gick redan förbi. Hellsten tar i sammanhanget också upp behovet att pleasa andra, och att det inte behöver vara något fel i att bli arg och säga ifrån när man vill skydda sig från att bli illa behandlad. Han nämner vikten av självrespekt för att kunna bli respekterad av andra.
Hellsten skriver att människans värde finns i ens själ. Själen och ens unikhet framträder när man är närvarande i nuet. För att hitta rätt i livet är det viktigt att lyssna på sin själ även om det inte alltid är så lätt. Själens signaler kan också vara obehagliga och till och med skrämmande, så det kan kräva mycket mod och även smärta att nå balans och harmoni, att hitta och välja den rätten vägen för just sig själv.
Hellsten tar upp bra insikter om arbetslivet, att man idag i västvärlden värderar en människas prestationer högre än hans eller hennes egenskaper som person. Prestationer och effektivitet står i topp. I boken finns bra tankeställare även ur ledarskapsperspektiv. Och det är ju tyvärr inte endast i arbetslivet som tempot får oss att glömma vilka vi egentligen är och vilka våra verkliga behov är.
Jag har hittills läst ungefär halva boken. Författaren delar med sig på ett personligt sätt av sin livserfarenhet och sina insikter. Vad jag skriver här är alltså mina tolkningar av det lästa, och mina uttryck kan delvis ge en annan mening eftersom jag läser boken på finska. Och när jag plockar ut teman här och där, får jag kanske inte heller fram författarens hela poäng. Jag läser dessutom parallellt en annan av hans böcker. Får kanske anledning att återkomma. Kan rekommendera läsning, och som sagt, hans litteratur finns på svenska också.
Jag nämnde i förrförra inlägget lite om Tommy Hellstens böcker, som jag lånat hem. Nu har jag läst lite i ett par av dem, och tänkte sammanfatta några tankar. Vissa teman har jag själv tagit upp här tidigare, andra känner jag igen från andra håll. I boken Ajan takaa (som också har en undertitel: Kauemmas katsomisen taidosta) tas det upp hur vissa beteenden blivit normaliserade. Till exempel känner jag igen det här med att reagera, eller till och med fatta, först efteråt att jag blivit illa behandlad. Först då kommer jag på vad jag borde ha sagt eller gjort, men då är det oftast för sent. Tillfället gick redan förbi. Hellsten tar i sammanhanget också upp behovet att pleasa andra, och att det inte behöver vara något fel i att bli arg och säga ifrån när man vill skydda sig från att bli illa behandlad. Han nämner vikten av självrespekt för att kunna bli respekterad av andra.
Hellsten skriver att människans värde finns i ens själ. Själen och ens unikhet framträder när man är närvarande i nuet. För att hitta rätt i livet är det viktigt att lyssna på sin själ även om det inte alltid är så lätt. Själens signaler kan också vara obehagliga och till och med skrämmande, så det kan kräva mycket mod och även smärta att nå balans och harmoni, att hitta och välja den rätten vägen för just sig själv.
Hellsten tar upp bra insikter om arbetslivet, att man idag i västvärlden värderar en människas prestationer högre än hans eller hennes egenskaper som person. Prestationer och effektivitet står i topp. I boken finns bra tankeställare även ur ledarskapsperspektiv. Och det är ju tyvärr inte endast i arbetslivet som tempot får oss att glömma vilka vi egentligen är och vilka våra verkliga behov är.
Jag har hittills läst ungefär halva boken. Författaren delar med sig på ett personligt sätt av sin livserfarenhet och sina insikter. Vad jag skriver här är alltså mina tolkningar av det lästa, och mina uttryck kan delvis ge en annan mening eftersom jag läser boken på finska. Och när jag plockar ut teman här och där, får jag kanske inte heller fram författarens hela poäng. Jag läser dessutom parallellt en annan av hans böcker. Får kanske anledning att återkomma. Kan rekommendera läsning, och som sagt, hans litteratur finns på svenska också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar